Föreställ dig att du promenerar i skogen en tidig vårdag. Det har precis regnat och du känner doften efter regnet. Du känner dig avslappnad och lugn. Helt plötsligt hör du en gren som bryts på marken och ser en buske som skakar till. Omedelbart försvinner den behagliga känslan som byts ut mot en känsla av oro. Är det en björn? Varg? Är det någon som legat i bakhåll och väntat på att få gå till attack? När du står där, redo att fly eller fäkta, så skuttar en familj av kaniner ut ur busken. Den stora faran är över.
För många, många, många år sedan när man levde i skogen var rädslan ett viktigt verktyg för att överleva. Det kunde vara att undvika farliga djur och att inte äta giftiga växter. Om man saknade rädslan som varningsklocka fanns det en större risk att dö. I enlighet med Darwins ”starkaste överlever” så fördes egenskapen ”rädsla” vidare eftersom den höll människorna vid liv. Att lyssna på rädslan var bokstavligen talat skillnaden mellan liv och död på den tiden. Problemet är att idag håller rädslan oss tillbaka mer än den hjälper oss anser jag.
Innan vi går vidare ska jag ge en övergripande beskrivning av hur vår hjärna hanterar rädsla. Den går igenom följande delar av hjärnan: Talamus, Primära Somatosensoriska Cortex, Hippocampus, Amygdala och Hypotalamus. [1]
-
-
- Du får ett stimuli (i exemplet ovan hör du grenen brytas och ser busken som skakar).
- Talamus bestämmer vart information ska skickas, i detta fallet Somatosensorisk Cortex.
- Primära Somatosensoriska Cortexet tolkar den stimuli som skickas från Talamus.
- Hippocampus tar tolkningen och försöker skapa kontext. Detta gör den genom att försöka koppla ihop stimulit med tidigare händelser. Har denna informationen förekommit innan, och vad hände då? Resultat skickas till amygdalan.
- En av amygdalans uppgifter är att kontrollera känsloreaktioner på händelser. Om hippocampus känner igen informationen, och det är ett positivt resultat kopplat till det, kommer amygdalan att försätta dig i ett positivt känsloläge och vice versa. Amygdalan är också ansvarig för att aktivera ”fly eller fäkta” vid behov.
- Om ”fly eller fäkta” behöver aktiveras skickas en signal till hypotalamus som startar en rad reaktioner i kroppen för att försätta oss i optimalt överlevandstillstånd. [1]
-
Vad kan vi dra för slutsatser av hjärnans sätt att hantera rädsla? Vi kan se att erfarenhet spelar en nyckelroll. Om du har haft en negativ upplevelse, t.ex. du höll ett tal och fick burop tillbaka, så kommer din hjärna associera ”hålla tal” med ”ensamhet/utstött/misslyckande”. När du sedan försöker hålla tal nästa gång kommer din hippocampus koppla ihop stimulit att du ska hålla tal med denna upplevelse varpå amygdalan kommer trigga en negativ känsloreaktion som hindrar dig. Betyder det att du aldrig borde försöka hålla tal igen för att du hade en negativ upplevelse? Självklart inte!
Det fina i kråksången är att DU har möjlighet att skapa nya erfarenheter som bryter det negativa mönstret som har skapats. Genom att göra det du är rädd visar du din hjärna att aktiviteten du vill göra inte är farligt. För varje gång du gör det och lyckas kommer din rädsla också att minska för nu skapar du positiva erfarenheter i din hippocampus som resulterar i positiva känsloreaktioner från din amygdala. Du har genomgått denna processen otaligt antal gånger utan att du ens tänkt på det. Allt du uppskattar att göra idag har någon gång varit en rädsla som du övervunnit. Ta simning som exempel. Första gångerna, oavsett ålder, när du skulle lära dig simma fanns det en rädsla där – ”Tänk om jag drunknar!”. När du simmar idag, fruktar du för ditt liv då eller har en klump i magen flera dagar i förväg? Förmodligen inte, för du vet att du klarar av det. Du har klarat det innan och du kommer klara det denna gången också. Precis så är det med alla rädslor, oavsett om det är tala inför publik eller ta danslektioner. Du måste inse att det kommer vara obekvämt i början när du utmanar rädslan och gör det du är rädd för. Belöningen för att du står ut är att du får leva det liv du vill, inte det liv rädslorna tillåter dig!
Det blev mycket text för att komma till slutsatsen: Enda sättet att bli av med dina rädslor är att göra det ändå. Det jag hoppas att texten gav dig är svaret på frågan: ”Varför?”. Varför behöver jag göra det jag är rädd för om jag vill bli av med rädslan? Jag tycker få saker är så frustrerande som att bli tillsagd att göra något utan att få förklarat varför, och därför vill jag inte göra det mot er som läser. Att veta varför jag gör något skapar motivation och drivkraft.
Så, vad har DU för rädsla som det är dags att utmana, övervinna och bli fri ifrån?
One of the greatest discoveries a man makes, one of his great surprises, is to find he can do what he was afraid he couldn’t do. – Henry Ford
[1] https://science.howstuffworks.com/life/inside-the-mind/emotions/fear.htm, 2018-Jul-28